into dust
Tjoo. Idag åkte jag in till Sundsvall med Annika och Poppe. Käkade yakitori, min favorit rätt när det gäller japanskt. Ankan och Poppe käkade sushi, vilket är gott det också.
Jag är både glad och deprimerad över att jag bor här i norrland, eller vart vi nu än är. Det bra med det är att det är lungt jämfört med Stockholm, och folk är 100 gnr trevligare här. Inga snobbiga jävla fjortisar som kaxar och tror de är nåt (förutom några i Sundvall, menmen). Och det är så otroligt fint. Och när man har bott här ett tag så märker man att det är endå ganska stora kultur skillnader. Innan jag flyttade kände jag ingen som körde skoter, och att dansa bugg var ett stort skämt. Men nu tycker jag att det är sjukt kul att dansa. Och man har nästintill fått en ny familj. Det dåliga är att det är så kallt, mörkt, och isolerat. Om man vill komma ut till mänskligheten måste man åka en timme till Sundsvall, och ja, man kan ju säga att bussarna inte går var tionde minut. Man bor med ungefär 100 pers, och de är de enda som finns. Det kan man tröttna på också. Och klart man saknar familjen och de vänner man har kvar Stockholm. Man dricker lite för mycket ibland, eftersom det inte finns så mycket annat att göra. Ingen biograf eller bowlinghall i Torpshammar, nej. Men jag tycker att det är värt det. Även om jag kunde skulle jag inte välja nåt annat.
